Pagina (472/708)

   

pagina


Pagina_Precedente  Pagina_Successiva  Indice  Copertina 

      Ghe ne manda vunna; el ghe tocca i man; el ghe dis: - «Questa la me pias minga.» - El Re, el ghe ne manda on'altra. El giovin, el ghe tocca i man; el dis: - «Anca questa la me pias no.» - El Re, el manda pœu quell'altra. El gh'ha toccàa i man; el dis: - «Questa chì, vœuri sposalla mì.» - «E ben, diman se farà el sposalizî.» - Come, di fatti, l'ha sposada, e la sira hin andàa in lett lo sposo e la sposa. Quand l'è stàa mezzanott, la sposa, la ghe dis al spos: - «Sent, el me papà, l'è adrèe a combinà de fatt mazzà.» - E la ghe dis: - «Lassa fà de mi.» - Leven su a de bon ora; e han ciappàa on cavall per un, e hin montàa a cavall e hin andàa via. A la mattinna, el leva sù el Re: el guarda, el trœuva pu i spôs. El va in scuderia206; el ved, che ghe manca duu cavaj i pusèe bej, ch'el gh'aveva denter. Allora, l'ha mandàa ona troppa de soldàa de cavalleria, a vedè se podeven ciappaj, a vedè de arrestaj insomma. Lee, la tosa, la sent a vegnì sta troppa de cavaj; la se guarda indrèe e la ved, ch'hin soldàa, che ghe van adrèe per arrestaj lor. La mett giò el pettin, che la gh'aveva in testa, le mett in terra e hin restàa in d'on bosch. E gh'era là on omm e ona donna, che streppaven i sciocch207. E quij soldàa ghe disen: - «Avii vedùu la tosa del Re, cont so marì a passà?» - E lor gh'han rispost: - «Nun semm adrèe a streppà i sciocch; e quand l'è nott, vemm a cà.» - E lor gh'han ditt: - «Hòo ditt, s'avìi vedùu la tosa del Re à passà cont so marì?» - E lor ghe tornen a rispond: - «Ma quand emm streppàa ona carretta, lassem stà.» - E lor s'hin stuffìi, hin tornàa indrèe sti soldaa.


Pagina_Precedente  Pagina_Successiva  Indice  Copertina 

   

La novellaja fiorentina
Fiabe e novelline
di Vittorio Imbriani
Editore Vigo Livorno
1877 pagine 708